
Aspen, måndag klockan 12.32. Sol, kyla och dimma skapar ett vackert ljus över sjön som för dagen ligger nästintill spegelblank.
Aspen, måndag klockan 12.32. Sol, kyla och dimma skapar ett vackert ljus över sjön som för dagen ligger nästintill spegelblank.
Kommunalrådet Eva Andersson, Centerpartiet, med ansvar för området stöd och omsorg svarar på en rad frågor med anledning av att heltidsanställda tvingas ner i tjänstegrad.
Vad tycker du om detta?
– Det är inte upp till mig att svara på hur Bräcke Diakoni hanterar sina arbetsrättsliga frågor, det är upp till Bräcke Diakoni hur de hanterar det. Kommunens ansvar i den här frågan är att se till att kvaliteten i verksamheten uppnås. Det är viktigt att kommunen får det vi betalar för, svarar Eva Andersson.
Har Lerums kommun några synpunkter på arbetsrättsliga frågor när den här typen av avtal ingås?
– Det är en upphandling med ett förfrågningsunderlag som beskriver vilken verksamhet vi efterfrågar. Sen är det upp till den som får upphandlingen, och som sedan tecknar avtal att ansvara för sina arbetsgivarfrågor.
Vad är Lerums kommuns ambition när det gäller heltidstjänster i vården?
– Vi arbetar med produktions- och bemanningsoptimering för att möjliggöra heltid inom äldreomsorgen.
Hur lyckas ni med detta?
– Arbetet pågår och planen är att under hösten 2018 vara i fas med grundarbetet och att vi då kan öka sysselsättningsgraden ytterligare för att gå mot att kunna erbjuda heltid.
Intresset har ökat för att ta del av regeringens byggbonus som i år landade på 1, 8 miljarder kronor och fördelades på 199 kommuner.
Lerums kommun fick ett tillskott på nästan sex miljoner kronor.
Syftet med byggbonusen som delas ut årligen av Boverket är att stimulera till ett ökat bostadsbyggande. Alla kommuner har möjlighet att söka bidraget men det ställs vissa krav för att få ta del av pengapotten.
Kommunen måste bland annat ha en bostadsförsörjningsplan, ha påbörjat minst ett bostadsbygge det senaste året och ha minst en nyanländ som fått uppehållstillstånd folkbokförd i kommunen.
Cecilia Friberg, verksamhetschef på plan- och exploateringsenheten i Lerum, säger att bonusen är ett uppskattat tillskott till kommunen.
– Alla tillskott är tacksamma att få.
Vad innebär tillskottet på nästan sex miljoner kronor för Lerums kommun?
– Det innebär att vi täcker en del av de kostnader vi haft under 2017. Det är också ett kvitto på att vi har fått fart på bostadsbyggandet.
Det ska byggas nya bostäder till nyanlända i Lerum 2018, kommer bidraget från Boverket att ingå i den budgeten?
– Då bidraget avser innevarande år kan kommunen inte räkna med det beviljade statsbidraget inför nästa år. Intäkten är just ett bidrag för de kostnader kommunen haft för ökat bostadsbyggande. I budget 2018 ligger inte intäkten med eftersom kommunen inte blivit beviljad några medel för 2018, utan får ansöka om statsbidraget även nästa år.
Nyligen kom länsstyrelsen med en rapport om att 60 procent av alla kommuner ser så kallade undanträngningseffekter i någon grad. Men i Lerum har kommunen ännu inte fått några signaler om att Lerumsbor trängts undan på bostadsmarknaden.
Undanträngningseffekten handlar om att kommuninvånare som är i behov av en bostad trängs undan från bostadsmarknaden när kommunen har en skyldighet att ordna bostäder till nyanlända.
En grupp som man talar om är utsatta grupper, det kan exempelvis röra sig om personer som har fått sitta kvar på behandlingshem eller andra vårdinrättningar när de egentligen varit redo att flytta ut till egna boenden.
– Inom socialtjänsten har vi inte kunnat se att andra grupper drabbats till följd av att kommunen tar emot nyanlända. Enligt lag ska vi ta fram bostäder till nyanlända och det hjälps vi åt att göra på olika sätt, säger Maria Enbuske, verksamhetschef för socialtjänsten i Lerum, och fortsätter:
– Lerums kommun är delägare i ett kommunalt bostadsbolag där överenskommelsen är att kommunen tilldelas ett antal lägenheter. Bostäder som vi som kommun, enligt vissa riktlinjer, ger till personer som har svårt att få bostad på ordinarie bostadsmarknad. I den gruppen ingår även nyanlända, men det betyder inte per automatik att de tränger undan andra grupper.
Inte heller Gun Rosvall, enhetschef för enheten mottagande och integration, är bekant med att undanträngningseffekter på bostadsmarknaden ska ha skett till följd av mottagandet av nyanlända i Lerum.
– Jag har inte hört att vi ska ha haft en sådan diskussion i kommunen. Från Förbo så får vi ett visst antal lägenheter men de delar vi tillsammans med socialtjänsten enligt en överenskommelse, säger hon och fortsätter:
– Det är klart att det finns många som egentligen har behov av bostad men det finns också tydliga regler för när socialtjänsten ska gå in och hjälpa till med bostad. Även om vi har många som kanske tycker att de har behovet så är det ändå inte säkert att de ingår i gruppen av dem som vi måste ge en bostad till.
Nyligen beslutade länsstyrelsen om hur fördelningen av nyanlända kommer att se ut i Västra Götaland 2018.
För Lerums del behöver kommunen ordna fram bostäder till 142 nyanlända som fått uppehållstillstånd.
Det är tjugo personer färre än 2017, men siffran är fortfarande hög i förhållande till kommunens storlek och bostadssituation, tycker Gun Rosvall, enhetschef för enheten mottagande och integration i Lerums kommun.
– När länsstyrelsen presenterat sina kommuntal skickade jag en skrivelse till dem där jag skrev att 100-120 personer var en mer realistisk siffra för oss, men de valde att stå fast vid 142 så vi måste försöka lösa det.
Enligt den bosättningslag som trädde i kraft 1 mars 2016 har alla kommuner i Sverige en skyldighet att ta emot nyanlända för bosättning. Inför varje kalenderår beslutar regeringen om hur många nyanlända respektive län ska ta emot– länstalen. Inom ramen för länstalen beslutar sedan länsstyrelserna om hur många nyanlända varje kommun ska ta emot– kommuntalen.
Hur många nyanlända varje kommun ska ta emot beror på kommunens storlek, arbetsmarknadsläge, det sammantagna mottagandet av nyanlända och ensamkommande barn samt hur många asylsökande som redan vistas i kommunen.
För första halvan av 2018 är det enligt Gun Rosvall inga problem att få fram bostäder i Lerum, utan det är andra halvan av 2018 som hon förutspår kommer bli mer problematisk.
– Arbetet pågår hela tiden men vi har ingenting konkret där jag kan säga att ”det här kommer att lösa situationen” men vi jobbar på att hitta lösningar.
Parallellt med att undersöka befintliga fastigheter jobbar kommunen med att hitta tomter där det går att bygga bostäder. Kommunen får även ett antal lägenheter från bostadsföretaget Förbo.
– Det som är överenskommet med Förbo är att tio till tolv procent av deras lediga bostadsbestånd går till kommunen och sedan är det upp till oss hur vi fördelar dem. De är till för personer som inte själva kan ta sig in på bostadsmarknaden.
Hur boendesituationen för nyanlända kommer att se ut i verkligheten kommer man med säkerhet först kunna se efter årsskiftet. En avgörande faktor är exempelvis hur många av de 142 nyanlända som kommer som familj.
– Det är ju lite lättare att lösa bostadssituationen om det är flera familjer som delar på en bostad, än om varje individ ska ha en egen lägenhet, säger hon och fortsätter:
– Det värsta scenariot är sovsal men dit vill vi inte och det är verkligen det sista alternativet. Vår ambition är att alla åtminstone ska få ett eget rum.
Under 2017 har det emellertid byggts mycket i Lerum, totalt byggdes 46 tillfälliga bostäder och 50 permanenta hyreslägenheter. Och planerna på att fortsätta bygga permanenta hyreslägenheter i alla kommundelar fortsätter in i 2018. Kommunen projekterar för att kunna bygga 60-80 permanenta hyreslägenheter under 2018, men med de byggnadsprocesser som ingår i arbetet kan de inte garantera att bostäderna blir färdigställda under 2018.
När kommunen bygger permanenta bostäder i sitt kommunala bostadsbolag AVAB går hälften av lägenheterna till nyanlända och hälften till den övriga bostadsmarknaden vars bostadskö hanteras av Boplats Göteborg.
– I och med att lagen om bosättning kom blev vi ju faktiskt tvungna att bygga i Lerums kommun. Det har inte byggts hyresrätter här på många år och det är roligt att se att de lägenheter som gick ut på Boplats Göteborg i Gråbo försvann direkt, säger Gun Rosvall och fortsätter:
– Så visst finns det ett jättesug i kommunen efter hyresrätter. Det är många människor som inte har råd att köpa sig en bostad, inte enbart nyanlända.
Reglerna för assistansersättning har hårdnat.
En lagändring väntas men det hjälper inte familjen Söhrman just nu. För dem har vardagen blivit betydligt svårare sedan antalet beviljade assistanstimmar sjönk drastiskt.
Situationen för dem som inte kan klara sig utan assistans har hårdnat. Det är stora mängder människor som antingen helt eller delvis har blivit av med assistanstid.
En familj som har drabbats är Sjöviksfamiljen Söhrman. Marie och Richards dotter Isabella har autism, epilepsi, bristande språkförståelse och ett måttligt intellektuellt funktionshinder. Sammantaget innebär detta att föräldrarna inte kan lämna henne ensam, någon av dem behöver ständigt vara med henne all vaken tid när hon inte är i skolan.
Tidigare hade familjen 101 beviljade assistanstimmar i veckan, vilket är all vaken tid för Isabella. Då arbetade både Marie och Richard heltid som assistenter åt dottern, en heltidstjänst för en familjemedlem innebär en 48 timmars arbetsvecka.
– Vi känner henne bäst och vill helst ta hand om henne själva, säger Marie och fortsätter:
– Vi har försökt med utomstående assistenter men det fungerar inte så bra, hon vill bara gå till pappa. Vi har diskuterat korttidsboende men det är inte aktuellt nu, vi är inte redo. Tids nog kommer hon att bo på ett boende, men det blir när hon är vuxen. Nu vill vi att hon ska bo hemma så att vi kan vara en familj.
I somras omprövade myndigheterna antalet timmar de får med assistans, eftersom det hade gått två år sedan de senast fick antalet timmar prövade. Och då blev de hårdare reglerna tydliga.
– Det känns som att de inte förstår faran. Hon är som en treåring i utvecklingen men äldre och tyngre. Det går inte att lämna henne, hon kan få en kramp, kasta saker, dunka huvudet i golvet eller klättra upp på något, säger Marie med en suck.
Familjen kom inte upp i 20 timmars grundläggande behov vilket innebar att försäkringskassan drog in all assistans. De ansökte även om 96 timmar från kommunen, som godkände 60 timmar i veckan. Isabella har alltså gått från att ha 101 timmar godkänd assistans till 60 timmar.
– Jag är besviken på försäkringskassan, besviken på kommunen och besviken på regeringen. Det är så många människor som drabbas och det är inte bra, summerar Marie.
Det är inte bara hon som reagerar, det har varit massiv nationell kritik mot nyordningen. Och regeringen meddelade nyligen att det till våren kommer att läggas fram en lagändring som innebär att assistans beviljas för väntetid, beredskap och tid mellan insatser. Det innebär ett återställande efter försäkringskassans tolkning av den senaste domen i högsta förvaltningsrätten. Regeringen vill även att tvåårsomprövningarna av assistansersättning fryses i väntan på LSS-utredningens förslag i oktober 2018.
Detta hjälper dock inte familjen Söhrman just nu, eftersom deras nya prövning redan är gjord.
– Men vi har överklagat, både försäkringskassans och kommunens beslut, säger Marie.
Hon tycker att det verkar handla om att välja rätt ord.
– I läkarintyget för Isabella står det till exempel att hon behöver omfattande tillsyn, men det står inte att hon behöver tillsyn av övervakande karaktär. Det var tydligen en oerhört viktig skillnad. Vi överklagade, och läkaren skrev ett nytt intyg, säger hon och fortsätter:
– Jag är jättetacksam över att vi har ett assistansbolag som hjälper oss med det juridiska. Jag försöker hänga med så mycket som möjligt men det är väldigt komplicerat och mycket att sätta sig in i.
Minskningen i antalet beviljade assistanstimmar har inneburit att både Marie och Richard har sökt andra deltidsjobb.
– Men det är inte lätt att hitta något där man kan arbeta bara under tiden som Isabella är i skolan.
– Sedan är det också så att vi tidigare kunde ladda batteriet under tiden hon var i skolan. Nu kommer vi hela tiden antingen vara ute på jobb eller hemma och jobba, säger Marie och tar en lång paus innan hon fortsätter:
– Det blir som att vi jobbar dygnet runt.
Hur fungerar det för er nu när ni har fått så mycket färre assistanstimmar?
– Det är mer stress och oro.
– Med ett barn som har de här handikappen är det inte bara jobb dagtid, en av oss ligger alltid i hennes rum. Det händer ofta att jag vaknar på nätterna, antingen för att kolla till Isabella så att hon andas eller för att lugna henne. Och när jag väl har vaknat så ligger jag vaken länge med tankarna snurrande. Jag tänker på hur framtiden ser ut för henne, och hur den ser ut för oss.
– Det är en stor ovisshet, vi vet inte om vår överklagan går igenom.
Hur orkar du?
– För att jag måste, jag har inget val.
– Sedan stöttar Richard och jag varandra, det har hjälpt mycket att vi har varandra.
Är det något mer du vill säga?
– I grund och botten är det regeringen som måste göra något för att dessa människor ska kunna leva som alla andra. De ska kunna äta, dricka eller gå en promenad när de vill. De är beroende av att någon hjälper dem.
Anställda hos Bräcke Diakoni tvingas gå ner från hel- till deltid. I genomsnitt innebär det drygt 2 000 kronor mindre att leva på i månaden.
Alla heltidsanställda på Bräcke Diakonis daglig verksamhet tvingas gå ner till tjänster på 87,5 procent, så kallad hyvling. I genomsnitt blir det en löneminskning på 2 351 kronor i månaden efter skatt.
– Det här är en verksamhet där det redan är låga löner. Det är många som får svårt att klara sig ekonomiskt när lönen sänks så mycket, konstaterar en anställd.
En kollega tillägger:
– Det är moraliskt förkastligt att ta bort försörjningsmöjligheten så här. Jag har alltid tyckt väldigt bra om att arbeta på Bräcke diakoni, jag sympatiserar med att det inte finns något vinstkrav utan att vinsten går tillbaka in i verksamheten. Men att behandla anställda på det här sättet, det känns inte bra.
De anställda tycker att informationen har varit under all kritik.
– Det gäller både till oss och till deltagarna. Det är väldigt många oklarheter. Vi har inte fått besök av HR-avdelningen (som har ansvar för arbetsmiljön). Det enda de har erbjudit är samtal med en diakon, säger en anställd.
– Deltagarna har inte fått någon information alls, men de förstår ju att något är på gång och börjar bli oroliga, inflikar en annan.
Bräcke Diakoni bedriver daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning på fyra olika ställen i Lerums kommun. Totalt är det 28 anställda som nu får sin arbetstid nedskärd.
Hur tycker ni att de skulle ha gjort?
– Vi hade hellre sett att de sa upp personal, då finns ett skyddsnät. Den som blir uppsagd kan söka ett nytt arbete eller få arbetslöshetsersättning.
– Som det är nu får vi som tvingas ner i arbetstid inte a-kassa upp till hundra procent, det har vi för hög anställningsgrad för. Vi får heller inte lägga upp arbetstiden så att vi jobbar fyra dagar och är lediga en dag, utan det blir kortare arbetsdagar måndag till fredag. Det finns ingen möjlighet att gå in och ta extratimmar på Bräcke, och det är svårt att få inhopp någon timma på eftermiddagen på en annan arbetsplats.
De anställda var oroliga för att antalet år som anställd skulle försvinna när tjänsten görs om. Men så är inte fallet.
– Anställningsåren finns kvar även om tjänstegraden förändras, säger Johan Broberg, driftsområdeschef på Bräcke diakoni.
Varför får de anställda inte fortsätta arbeta heltid?
– Det är av två orsaker, dels har antalet deltagare minskat och dels har vi ingått ett nytt avtal med Lerums kommun med förändrade ekonomiska villkor. Sammantaget betyder detta att vi behöver anpassa verksamheten och då har vi valt att minska tjänstegraden, svarar Johan Broberg och fortsätter:
– Vi tittade på de olika alternativen och landade i att det här var det minst dåliga. Vi anpassar bemanningen efter när deltagarna är hos oss.
Han vill poängtera att det inte är gjort i vinstsyfte:
– Vi är bedriver en så kallad non profit-verksamhet. Det innebär att eventuell vinst återinvesteras i verksamheten.
Är det något du vill säga till de drabbade anställda?
– Vi är medvetna att det får konsekvenser och att det påverkar många personers ekonomi, men det är en anpassning som behöver göras för att få ihop verksamheten.
Julen är ljusens stora högtid. Men det är inte bara fint och mysigt, det kan vara farligt också – om du inte har koll. Förra året ökade antalet bränder orsakade av levande ljus.
Trenden har tidigare varit att ljusbränderna har minskat. Men förra året såg Räddningstjänsten Storgöteborg en ökning – det högsta antalet på fem år.
– Vi ser alltid en uppgång i december och därför är vi under adventstiden ute och pratar brandrisker med invånarna i vårt upptagningsområde, berättar Josefin Åkerström, samordnare för brandskydd i bostäder vid Räddningstjänsten Storgöteborg.
I Lerum fick ICA Kvantum Hulan besök under lördagen och då delades bland annat klistermärken ut som man kan sätta upp vid ytterdörren med en uppmaning att komma ihåg att släcka ljusen. Många ljusbränder orsakas just av att man glömmer ljusen, därför finns det en grundregel som man alltid ska följa.
– Den som tänder ljuset ansvarar också för att släcka det, säger Josefin Åkerström.
Vad ska man mer tänka på?
– Viktigast av allt är brandvarnaren. Det är den billigaste livförsäkringen man kan ha. Man måste vakna av ett ljud för man känner inte röklukt när man sover, säger Josefin Åkerström.
Första advent är batteribytardagen.
– Det är bra att ha som vana att då byta batteri i brandvarnaren och kolla att den fungerar.
Man ska ha minst en brandvarnare per våning och har man barnrum ska man se till att ha brandvarnare även i dessa.
– Det är lätt hänt att det börjar brinna om barn får tag på en tändare eller tändstickor.
Brandvarnaren placeras i taket och inte på väggen. Röken stiger upp i taket och fyller rummet uppifrån och ner.
När det gäller juleljusen finns det några saker som Josefin Åkerström tycker att man ska tänka på.
– Undvik mossa och annat brännbart. Det går att pynta med annat fint. När det gäller elljus är det viktigt att släcka dem genom att dra ut kontakten eller använda strömbrytaren. Inte genom att vrida på ett ljus. Det gäller både ljusstakar och granbelysning.
Ljusbränderna ökar som sagt i december men den absolut vanligaste orsaken till bränder i hemmet är spisen. Och det kan också vara värt en påminnelse så här i adventstid då det lagas mycket mat och man lätt glömmer saker i julstressen.
– Koncentrera dig på matlagningen och var i köket under tiden som du lagar mat. Det är när man försöker göra flera saker samtidigt som man lätt glömmer bort att stänga av plattan, säger Josefin Åkerström.
Börjar det brinna i en kastrull ska man inte släcka med vatten utan lägga på ett lock, stänga av plattan och flytta bort kastrullen.
– Det är också viktigt att göra rent filtret i fläkten. Annars kan fett som fastnat där lätt börja brinna, säger Josefin.
En bostad på Enbärsvägen i Lerum drabbades på onsdagen av inbrott.
Händelsen anmäldes vid åttatiden på kvällen och tros ha inträffat någon gång under dagen. Det är i nuläget oklart vad som har stulits.
Strax efter klockan ett på torsdagen körde en bilist in i ett träd vid Sävhultsvägen i Tollered.
Den manlige bilföraren misstänks vara alkoholpåverkad och fick därför följa med poliserna för provtagning.
Ingen person skadades.
Det dröjer flera år innan det är dags för eleverna på Ljungviksskolan att ta steget ut i arbetslivet, men det kan vara bra att se vilka valmöjligheter som finns. I onsdags fick de chansen att prata med personer från flera olika yrken på en jobbmässa.
Arrangemanget på skolan handlar om att göra eleverna medvetna om olika yrken och göra skolgången tydligt kopplad till verkligheten och arbetslivet. Bland annat ingenjörer och hantverkare finns på plats i idrottshallen. Även LT gästar mässan och träffar många nyfikna elever.
Frågorna handlar om allt ifrån vad en journalist egentligen gör, till arbetstider och hur mycket pengar vi skulle kräva för att åka på ett riskfyllt uppdrag till något krigshärjat land, ”50 000 kronor, 100 000 kronor, en halv miljon?”.
Lisa Eliasson, Sara Faisal, Inez Sjöström och Wilma Närman i klass 7:1 avverkar bord efter bord och tycker att det är både intressant och roligt. De blir väldigt fascinerade när Christer Falk från Autoadapt visar hur en person utan armar kan köra bil med hjälp av tekniska hjälpmedel.
– Det var en grej jag trodde skulle kunna gå i framtiden, men jag trodde inte att det skulle gå så här fort, säger Wilma.
De har helt olika drömmar om vad de vill jobba med när de slutat skolan.
– Jag vill bli frisör, säger Lisa.
– Advokat, säger Inez.
– Kanske arkitekt, jag tycker om att göra planritningar, funderar Wilma.
Sara är den som har svårast att kasta ur sig ett yrke på rak arm.
– Skådespelare kanske, säger hon efter en stunds betänketid.
Och som sjundeklassare kan hon ta god tid på sig att fundera vidare på frågan.
Inbrottsvågen i kommunen fortsätter. Under torsdagen anmäldes inte mindre än fyra bostadsinbrott.
Mellan klockan 17.23 och 20.24 fick polisen ta emot fyra anmälningar om inbrott i Lerums kommun. Inbrotten har skett på Skiffervägen i Stenkullen, Svalörtsvägen i Floda samt på Kullgårdsvägen och Höjdenvägen i Lerum.
Polisen ska genomföra brottsplatsundersökningar på platserna. Det är i ännu oklart hur inbrotten gått till och vad som har stulits. I nuläget har polisen ingen misstänkt.
En trafikolycka inträffade på torsdagseftermiddagen i Stenkullen.
En man blev påkörd av en bil på ett övergångsställe. Mannen fördes till sjukhus för kontroll, han ska ha fått lättare skador.
Emma Malmgren från Gråbo kröntes till Lerums lucia inne på scenen i Solkatten i dag.
Luciageneralen Magnus Lansenfeldt tog hjälp av förra årets lucia Ida Johansson för att få tänt alla ljusen i Emmas luciakrona. Det var många människor som trängdes runt den lilla scenen inne i Solkatten, såväl ung som gammal.
Luciatruppen sjöng och när själva kröningsceremonin var avklarad blev Lerums nya lucia Emma Malmgren intervjuad av Magnus Lansenfeldt. Emma var med förra årets som tärna, men tyckte det var så roligt att hon sökte i år igen och den här gången var det hon som drog vinstlotten och blev lucia.
– Det känns jättebra, extra kul att vinna lottningen. Det är lite stressigt med alla uppträdanden, man är lite överallt och ingenstans, säger Emma Malmgren.
Luciatåget kommer att ha en intensiv vecka med ett trettiotal uppträdanden och det hela får sin avslutning i Skallsjö kyrka.
Fler bilder kommer senare, både på webben och i onsdagens papperstidning.
Här nedanför ser ni ett klipp på Lerums luciatrupp från Solkatten idag. Foto: Björn Dinau
Strax före midnatt i fredags upptäcktes att det varit inbrott i Segelstaden i Gråbo. Oklart vad som stulits.
På lördag morgon vid niotiden upptäcktes att det varit inbrott på Ekhagsvägen i Lerum. Det är oklart vad som stulits. Polisen ska göra en teknisk undersökning.
Klockan 03.51 natten till tisdag går ett larm på en trafikskola i Lerum. Polis som kommer till platsen konstaterar att en dörr är uppbruten och att ytterligare en dörr sågats upp, troligen med vinkelslip. Två motorcyklar har stulits. Dessa hittas dock en bit från brottsplatsen.
Polisen spårar med hund efter de misstänkta gärningsmännen men spåren slutar vid en plats där en bil tidigare stått parkerad. Ingen gripen.
På måndagskvällen upptäcker ägaren till en villa på Kroken att det varit inbrott i huset. Fönsterrutan till badrummet var urplockad och ett sovrumsfönster stod öppet. Det är i nuläget oklart vad som stulits. Polisen genomförde under måndagskvällen en brottsplatsundersökning för att säkra eventuella spår.
På onsdagens kommunstyrelsemöte ska frågan om den framtida skolstrukturen i Floda återigen tas upp. För tredje gången i ordningen.
Går sektor lärandes senaste förslag igenom skulle det innebära att elever från Uddaredsskolan och Centralskolan måste byta skola till Hästhagen eller Berghultsskolan som i så fall skulle byggas ut till F-9 skolor. Någonting som oppositionsråd Alexander Abenius (M) inte ser som ett alternativ.
– Mitt parti vill inte att det ska läggas ner några skolor i Floda, och det tror jag inte att majoriteten heller vill, men då återstår frågan ”Hur vill de egentligen ha det”?
Bakgrunden till förslaget om en ny skolstruktur handlar i grund och botten om att antalet elever i Floda beräknas öka de kommande åren och i dagsläget räcker inte antalet skolplatser till för att möta elevökningen.
Fram till 2025 beräknas antalet elever i grundskoleåldern öka med cirka 200 personer och den största ökningen beräknas ske i åldersgruppen 12-16 år, det vill säga elever i årskurs 6-9.
Alléskolan, vilket är den enda kommunala F-9 skolan i Floda, är i dagsläget i princip full enligt sektor lärande, vilket innebär att skolan inte kan ta emot det ökade elevantalet från och med höstterminen 2019 utan ytterligare lokaler.
Under 2016 och 2017 byggdes emellertid Berghultsskolan ut i en första etapp, och det var när frågan om fortsatt utbyggnad av skolan togs upp vid kommunstyrelsens sammanträde i mars, som frågan återremitterades. Politikerna ville att sektor lärande återkom med en lösning som var mer långsiktig och kostnadseffektiv.
Sektorn föreslog då att skolstrukturen i Floda på sikt ska utgöras av tre F-9 skolor för att möta den kommande elevökningen. Men vid kommunstyrelsens sammanträde i juni återremitterades ärendet återigen och sektorn ombads återkomma med tre olika förslag som bland annat skulle visa på kostnader och påverkan på samtliga skolor i Floda.
Alternativet som sektor lärande bedömde utgjorde den bästa framtida skolstrukturen var att Alléskolan, Berghultsskolan och Hästhagenskolan ska bli F-9 skolor, och att Tolleredsskolan ska göras om till en F-6 skola. Det förslaget innebär med andra ord att Centralskolan och Uddaredsskolan läggs ned, med undantag för eventuell förskoleverksamhet.
Oppositionsråd Alexander Abenius anser att styrande politiker måste peka med hela handen och berätta för sektor lärande vad de är ute efter, istället för att återremittera ärendet till dem hela tiden.
– Återremitteras det igen innebär det ännu en runda utredande som kräver mer tid och pengar, det är inte ett kostnadseffektivt sätt att styra och leda kommunen på, säger han och fortsätter:
– Det blir nästan som en chansningslek för sektorn att försöka lista ut vad politikerna vill ha.
Kommunalråd Lill Jansson (L) tycker tvärtemot Abenius, att det varit värt att återremittera ärendet.
– Det är en stor fråga som påverkar många elever framöver. Den extra tiden har behövts för att dels läsa på mer själva, men även för att lyssna till vad föräldrarna i Floda vill.
Vad anser ni om sektor lärandes senaste förslag?
– Vi kommer inte att lägga ner några skolor i Floda och vi kommer inte att gå på en F9-struktur utan istället bygga vidare på de skolor vi redan har.
Kommer ni att återremittera ärendet igen?
– Nej, däremot kommer vi att göra justeringar till deras förslagsalternativ. Vi vill exempelvis att årskurs 6 ska gå med de yngre klasserna, istället för med högstadieelever, som de gör idag.
Vad händer härnäst i frågan?
– Nu kommer vi att titta på allting mer i detalj, men ingen behöver vara orolig att några skolor ska läggas ner. Det är tydligt att det här är en fråga som engagerat många och jag är glad att vi har lyssnat på Flodaborna.
Det var en livlig och glädjefylld afton när pedagoger och elever på Centralskolan i Floda bjöd in till julbasar för att samla in pengar till barncancerfonden västra.
Initiativet till insamlingen kom från eleverna själva, de ville göra någonting för sin skolkamrat Elise Triezenberg, som tampats med en ärftlig form av cancer sedan hon var ett år gammal.
– Floda är en ganska liten ort och Centralskolan är en liten skola så alla har en relation till Elise, och just därför blir det så starkt, säger förskolepedagogen Åsa Lomander Kristenson, som stått vid ett bord och sålt bakverk under kvällen.
– Det har varit väldigt mycket generositet och värme här idag. Föräldrar som bakat kakor till basaren har kommit och köpt tillbaka dem bara för att skänka pengar, säger Åsa och skrattar.
Rektor Johanna Wiberg är även hon imponerad av uppslutningen och det stora engagemanget från pedagoger, elever och föräldrar.
– Jag är oerhört stolt att den finns en sådan empatisk drivkraft på skolan. Ämnet berör mycket, och jag tror att det är det som gör att det får sådan genomslagskraft men givetvis även att vi har Elise här.
– Det är viktigt att visa för henne och hennes familj att det finns ett engagemang på skolan.
Elises mamma, Lisanne Triezenberg, står vid ett bord och säljer smycken, på bordet ligger även Elises supersnöre – ett färgglatt pärlband där varje pärla berättar en historia om vad hon gått igenom under sin cancerbehandling.
När hon var ett år upptäckte läkarna att hon hade en hjärntumör och Elise fick genomgå en stor operation, sedan dess har hon gått igenom cellgiftsbehandling och flera operationer för att ta bort tumörer. Den senaste så nyligen som för två månader sedan.
– Då togs det bort en tumör i skallbenet och förra julen var det också en elakartad tumör i hjärnan, säger Lisanne och fortsätter:
– Visst är det tufft många gånger men det är också viktigt att vi pratar om barncancer och öppnar upp för diskussion. För min dotter är det här en stor del av hennes liv.
Åttaåriga Elise rör sig vant runt i skolan tillsammans med lillasyster Sophie, pappa Gustav och familjens minsting, lillebror Sebbe.
– Jag vet inte vilken jag ska köpa, säger hon och jämför två ljuslyktor som hennes skolkamrater har skapat.
Till slut landar valet på en klar glasburk dekorerad med tomtar och hjärtan. Just idag är hon uppspelt och pigg, men det är inte alla dagar som ser ut så.
– Vissa dagar är hon väldigt trött, säger Lisanne och stryker henne över pannan.
– På grund av sjukdomen och behandlingarna hon gått igenom måste hon exempelvis vila ofta för att orka.
Men inte idag, för idag är hennes dag och hon har massa energi till att gå runt och socialisera.
– Det är jättekul att mina kompisar och lärare gör det här, det gör mig väldigt glad och det är för en bra sak, säger Elise.
När alla försäljningsintäkter räknades ihop vid slutet av kvällen hade julbasaren dragit in nästan 28 000 kronor till barncancerfonden västra.