Det blev en 37:e plats i kamp med 90 andra lag för Johan Kullberg och hans lagkompisar i grill och bbq-VM, som avgjorde på Irland i helgen. Gråbobon var head chef i Svenska BBQ landslaget som med resultatet blev det tredje bästa laget från Sverige.
Ytterligare en kommuninvånare deltog i mästerskapet. Lerumsbon Johanna Hartman tävlade för Queens of bbq, som kom på 79:e plats.
Tävlingen innehöll deltagare från ett 30-tal länder och vinnare blev BBQ Wiesel från Tyskland.
Vid 21-tiden i måndagskväll stoppade polisen en A-traktor på Alingsåsvägen i Lerum. Efter en flygande besiktning kunde man konstatera att fordonet byggts om och därför klassas som lätt lastbil. Föraren, en tjej född 2001, misstänks nu för olovlig körning.
Vid 16-tiden på måndagen tar polisen emot en anmälan om en tobaksstöld på Shell/7-Eleven vid Hulanmotet. Enligt polisen ska personal då ha upptäckt att det saknas tobak men det är i nuläget oklart hur stölden gått till. Enligt uppgifter till polisen rör det sig om tre gärningsmän. Ingen gripen i nuläget. Polisen ska nu gå igenom de övervakningsfilmer som finns från platsen.
Lekplatsen Spindelskogen i centrala Floda byggs nu ut med en rad olika element. Huvudattraktionen är en större rutschkana. Precis som förra gången har barnen fått vara med och bestämma.
Kommunen har tillsammans med barn från bland annat Montessoriskolan tagit fram en plan för hur den populära lekplatsen ska byggas ut.
– Vi har haft workshops med barnen, och även haft lite input från det tidigare arbetet med lekplatsen, säger Hanna Jonsson, på projektenheten.
Marken ägs av Montessoriskolan och arrenderas av kommunen. Det nya bygget startade i månadsskiftet och kommer stå färdigt månadsskiftet november/december.
Kommunen har lagt ut ritandet på en arkitektbyrå som har tagit fram skisser på en rad olika nya element för lekplatsen. Det som byggs nu är klätterstubbar, utegym och uteklassrum, små ekollonhus, studsmattor och en stor rutschkana som huvudattraktion.
– Några saker fick vi stryka tyvärr, det är bland annat de lysande spindeläggen och även insektshotellet, säger Hanna Jonsson.
Vad är ett insektshotell?
– Det var tänkt som en byggnad med rör och tegelstenar som man fyller med olika insekter. Tanken är att man ska kunna se hur de bygger bo, men nu blir det inte av.
Hur har ni valt ut det som ska byggas?
– Vi har bollat de olika förslagen fram och tillbaka. Det har varit ett uttalat önskemål att åka rutschkana från flera håll, så därför blir det två nya rutschkanor, säger Hanna Jonsson.
Hon menar också att man nu satsar på utökad och bättre belysning i hela parken för att underlätta för besök. Dessutom tillkommer en grillplats med fler sittplatser.
– Vi bor ju i Sverige, det är mörkt på vintern, det är klart att lekplatsen måste gå att besöka även under vintern, säger hon.
Kommunen har färdigställt en detaljplan för nya bostäder och kontorslokaler söder om centrum. Det rör sig om både radhus och flervåningshus.
– Centrala bostäder är en bristvara, säger planarkitekten Stina Gustafsson.
Kommunen har tagit fram en detaljplan för ett område på Åsenvägen längs med E20 och järnvägen. Planen innefattar en rad med parhus och ett högre hus på Södra Långvägen med möjlighet för kontorslokaler.
– Det har funnits villatomter där tidigare, och så har det också varit verksamhetsutövare i området förut, säger Stina Gustafsson.
Det tilltänkta området är placerat precis bredvid E20:an och järnvägen vilket kommer medföra höga bullernivåer men enligt planarkitekten är det något man tagit med i beräkningarna.
– Bullernivåerna inomhus kommer ligga inom ramen för vad som är tillåtet, framför allt handlar det om att se till att innergården har acceptabla nivåer, säger Stina Gustafsson.
Detaljplanen är inte antagen ännu men väntas bli det vid kommunfullmäktiges nästa möte den 26 oktober. Sedan dröjer det tre veckor från det att protokollet är anslaget innan planen vinner laga kraft, under den tiden finns det möjlighet att överklaga beslutet.
Nybygget på Herrgårdsbacken i Floda var omstritt och enligt Stina Gustafsson måste man ta med klagomål i beräkningarna även här. För vissa i området kommer bygget innebära sämre utsikt över Aspen och en del har redan yttrat sig angående detta.
– Vi är medvetna om problemet, och har förståelse för den oro som vissa känner kring det.
Om planen antas, hur kommer husen att se ut?
– Detaljplanen ska inte ses som en garant för att det byggs, den innebär bara en möjlighet att bygga, säger Stina Gustafsson. Planen reglerar inte heller hur byggnaderna ska se ut mer än att de kommer att utföras med sadeltak.
Enligt Ernst Roséns projektchef, Maria Warringer, är bygget av bostadsområdet, som ska heta Asphöjden, redo att påbörjas i vår. Bolaget arbetar just nu med hur konstruktionen ska se ut och går igenom brandsäkerhet och bullernivåer. Projekteringen innefattar 56 lägenheter i storleken ett till fyra rum och kök.
– Vi håller på att rita upp fasader och planlösningar på konstruktionen så vi kan lämna in en bygglovsansökan vid årsskiftet, säger hon.
Bygget kan överklagas, hur ska ni hantera det?
– Vi har haft en dialog med länsstyrelsen, som vid granskning meddelade att de inte har för avsikt att pröva planen om den antas. Vi har full förståelse för att grannar kan känna en oro när deras närmiljö förändras, men vi är övertygade om att vi kommer att förbättra miljön i området.
Hur då?
– Dels blir det ett skydd mot vägen, det kommer bullra mindre. Samtidigt ser vi till att det blir mycket grönt, att plantera nya träd och häckar. Jämfört med hur det ser ut nu så kommer det bli mycket finare, och så får folk någonstans att bo.
När planeras bostäderna vara klara?
– Om planen vinner laga kraft som beräknat så har vi en säljstart i vår så en preliminär inflyttning årsskiftet 2019/2020.
Kommunen backar med 33 platser från förra året i Lärarförbundets årliga rankning om landet bästa skolkommun. Politikerna är överens att något måste göras, men vet inte riktigt vad.
– Vi måste kräva mer ansvar från den styrande majoriteten, säger oppositionsrådet Alexander Abenius (M).
Lerum backar alltså i Lärarförbundets undersökning med 33 platser från plats 182 i fjol till 215 av landets 290 kommuner. Därtill har kommunen samtidigt visat på en ökande andel sjukskrivningar och enligt oppositionsrådet Alexander Abenius är det en faktor som påverkar mycket. Han menar dock att man måste ta siffror av den här typen med en nypa salt.
– De siffror som oroar mig ännu mer ärden låga lärartätheten. Vi har lärarbrist samtidigt som vi har höga sjuktal, säger han.
Abenius tror att de höga skjuksiffrorna slår mot undervisningen vilket drabbar eleverna och genererar ett sämre resultat.
Varför är det så höga sjukskrivningar?
– Jag vet inte riktigt. Men jag vet att vi måste satsa på att få ner sjukskrivningarna. Det blir en ond cirkel, om lärarna inte mår bra så får vi problem hela vägen, där måste vi kräva mer ansvar av de styrande i kommunen, säger Alexander Abenius.
Vad kan man mer kräva av dem?
– Det är svårt att svara på. Folk är sjuka av olika anledningar, men man måste nog göra en rad olika satsningar.
Som vad till exempel?
– Exakt vad man kan göra är svårt att säga men man kan titta på andra verksamheter med lägre sjuktal och dra lärdom av dem.
Lill Jansson (L) är kommunalråd med ansvar för lärande och hon delar i stora drag Abenius uppfattning. Hon menar dock att kommunen går framåt i andra delar av undersökningen, bland annat ligger man bra till när det gäller lärarlöner och avgångsbeyg från grundskolan. Dessutom har Lerum en hög andel unga vuxna med högskolekompetens.
– Jag är nöjd med meritvärdena, det är något vi jobbat på. Däremot måste vi göra något åt sjuktalen, där håller jag såklart med Alexander Abenius, säger hon.
Enligt Lill Jansson arbetar man aktivt med problematiken redan idag. Kommunledningen går för tillfället igenom skolorna var och en för sig för att undersöka vad man kan göra, dessutom menar hon att politikerna har ett tätt samarbete med personalavdelningen på kommunen.
Abenius kräver mer ansvar av er som styr, vad säger du om det?
– Jag vet inte exakt vad han syftar på. Sjuktalen är en indikation på att något inte är bra, frågan är bara vad?
Vad kan man göra för att få bättre siffror nästa år?
– Vi måste titta på andra kommuner med lägre sjukantal, det är likadant med dem med högre meritvärden och så vidare. Har någon annan lägre sjuktal så kan vi få det också.
Barnen på förskolan Smörblomman har fått fyra nya, fjäderprydda kompisar. Intresset för att ta hand om hönorna Elsa, Polle, Linda och Lars Karlson är stort.
– Man måste vara tyst, säger en kille.
– Annars skrämmer man dem. Och man måste mata dem, vi ger dem smörgåsar, grönsaker och makaroner, fyller en tjej på.
Ungefär en månad efter nykomlingarnas flytt till Smörblomman har barnen full koll på hur man ska bete sig kring hönorna, och hur man ska sköta om dem. I början var de lite nervösa i sin nya omgivning, men nu pickar de obrydda i sig maten samtidigt som barnen iakttar dem inifrån hönsgården.
Idén till projektet kom när personalen för en tid sedan diskuterade gården och ville utnyttja den till något annat än en lekplats. Förskolläraren Helena Jidbrant, som lämpligt nog även är bonde, lånar nu ut sina egna höns som barnen fick döpa genom en demokratisk omröstning. Elsa, Polle, Linda och Lars Karlson har därefter fått varsin skylt på hönshuset.
– Det här har gått över förväntan. Det har blivit en samhörighet över avdelningarna och alla får något gemensamt att prata om, säger Helena.
Tillsammans med kollegan Charlotte Sandqvist förklarar hon att de använder hönsen som ett pedagogiskt verktyg i verksamheten. Bland annat får barnen lära sig om hållbar utveckling, då de varje dag sparar sina matrester. De har också fått använda sina kreativa förmågor när de varit med och byggt hönshuset och gjort teckningar som sitter på staketet. Vid ingången sitter även en skylt där det står Välkommen till hönornas värld, efter förslag från två av barnen, Astrid och Ivan.
– Sånt här brukar vi inte få hålla på med så det är lite speciellt, säger Astrid, som tycker om att sköta om hönorna.
– Ibland får barnen plocka ägg och ibland fröknarna.
Arbetsinsatsen betyder dock inte att hönsskötarna serveras färska ägg till frukost. Det tillåter inte reglerna för livsmedel.
– På helgerna har en familj här i närheten frivilligt anmält sig att ta hand om hönsen så som tack för hjälpen får de äggen, förklarar Helena.
Vad personalen känner till finns bara ytterligare en förskola till i kommunen, en privat förskola i Hedefors, som också har höns. I vår ska man utveckla projektet.
– Planen är att vi ska skaffa kycklingar, så att barnen får se hela livscykeln, säger Charlotte Sandqvist.
Just byggs det en undervattensbåt i Floda.
– Jag tänkte varför skulle inte jag kunna bygga en ubåt, det är ju kul, förklarar Tomas Sundbäck med ett skratt.
Det kom ett vykort till redaktionen med texten ”jag har ett tips till er som jag tycker är unikt för Lerum. Det bor en man på Hästhagsvägen i Floda som bygger en ubåt från en bondfilm.” Relativt vagt men ändå tillräckligt specifikt.
Efter en tripp till Hästhagsvägen med förfrågningar till alla mötande personer om var den spännande byggnationen skulle kunna tänkas ske blev svaret slutligen att det är nog Tomas Sundbäck, som bor i ett grått hus på gatan. Ett telefonsamtal till honom gav resultatet:
– Javisst, det är jag som bygger ubåten. Hur fick du reda på det?
Hur fick du idén?
– Det var när jag hittade en ritning på en ubåt för femton år sedan. Jag har alltid hållit på med dykning och det här är ett sätt att kunna ta sig ner i havsdjupet på ett annat sätt, svarar han och utvecklar:
– Jag älskar vatten. När man är ute med båt finns en värld där utanför som man inte känner till. Det går att hitta fornlämningar under vattnet.
– Sedan tänker jag också att det kan ge glädje. Jag ser mig själv åka omkring med bara huvudet ovanför vattenytan, och ser man någon som åker omkring så i en ubåt kan man väl bara le, eller har jag fel?
– Man lever bara en gång, så varför inte ha kul.
Ritningen är från 1966, och det sägs att ubåten skulle ha varit med i en James Bond-film.
– Men det är inte helt säkert.
Tomas bygger farkosten hemma i verkstaden.
– Jag tror aldrig jag har haft så många roliga samtal med grannarna som nu. Folk som går förbi kommer in och frågar vad jag håller med, och så får vi ett trevligt möte.
Han är gammal skeppsbyggare och använder den kunskapen. Ubåten är gjord i glasfiber.
– Det blir vissa fel under konstruktionens gång, som när jag och en kompis skulle provsitta häromdagen. Det visade sig att vi var för feta så jag fick bredda båtkroppen.
Några av delarna bygger han själv, andra är saker man använder till dykarutrustningar och motorn är i samma modell som dem som sitter på Lisebergs barnbåtar. Ubåten ska bli knallgul.
– Titta vilken fin färg, jag är nästan kär i den, säger Tomas och visar upp den i det närmaste självlysande färgen, som har har fått sponsring på.
Det är inte enda saken han har fått. Det är flera företag som, när det har hört om projektet, har de velat sponsra med delar.
Ska du sjösätta den?
– Självklart, annars hade jag inte byggt den.
När då?
– Till våren.
Tomas vill kunna ta sig ner till maximalt tio meters djup.
– Efter det försvinner ljus och färger och då blir det inte kul.
Det finns tillräckligt med luft för att kunna vara under vattnet en och en halv timma.
Det här exemplaret ska bli en prototyp, blir det bra är tanken att producera flera och sälja dem.
– För att äventyrliga personer, som kan ha drabbats av skada, ska kunna åka ubåten och göra upptäckter.
– Som till exempel jag själv, jag har problem med ett knä och det här är ett smidigt sätt att ta sig fram under vattenytan.
Tomas Sundbäck är samlare, bevarare och uppfinnare.
Han ser problemet och försöker hitta lösningen.
Fiskhandlare Sundbäck visar sig vara en man med ett annorlunda samlarintresse. I hemmet hänger, ligger och står det en mängd skeppsattiraljer, här finns även en radda gamla skyltar (företrädelsevis från Götaverken). Bland annat.
– Här har vi en kanon från ostindiefararen, säger Tomas och pekar mot en låg svart kanon.
I en annan del av trädgården står det ett skjul.
– Det är en gammal vaktkur från andra världskriget, förklarar han ivrigt.
Tomas gillar loppmarknader och har hittat många av sina fynd där.
Men det är inte bara gamla ting som intresserar. När han stöter på ett problem så försöker han hitta en lösning. Han visar till exempel en liten smidig dykutrusning som inte är så tung och krånglig att använda.
– Jag har gått upp i vikt och har problem med ett knä, vilket gör att det är ett väldigt problem att bära på en vanlig dykutrustning.
Han håller också på att effektivisera vitlökspressen.
– Det var när vi höll på och lagade mat här hemma och jag skulle pressa vitlök så tyckte jag att pressen var så ineffektiv, det går bara att pressa en klyfta i taget.
Liselotte Klingener, designer och tillverkare av smycken, skänker en del av sin försäljning under oktober månad till Rosa Bandet.
Förra året skänkte hon 5 000 kronor.
– Det startade egentligen förra året när en av mina äldsta barndomskamrater berättade att hon hade fått beskedet att hon hade en stor elakartad tumör i ena bröstet, säger Liselotte Klingener och fortsätter:
– Hon skulle få den starkaste behandlingen under två dagar i just oktober och i min maktlöshet ville jag försöka göra något för henne och alla andra som drabbas, vilket ledde till att jag bestämde mig för att under dessa två dagar skänka all försäljning av mitt smycke Oändlig Kärlek till Rosa Bandet.
Under en av de två dagarna fick hon ett samtal från Rotary, som meddelade att hon för tredje året fick det ärofyllda uppdraget att smycka årets luciakandidater.
– Genom beställningen kunde jag skänka hela 5 000 kronor till Rosa Bandet, säger Liselotte Klingener.
Hennes väns fortsatta behandling gick bra och tumören försvann.
– Men jag vill fortsätta att ge mitt bidrag till forskningen så att fler och fler kan bli friska.
I år skänker hon tio procent av all försäljning av hela smyckesserien Oändlig Kärlek under hela oktober, hittills har hon fått in 1 000 kronor.
Med två föreläsningar på Vattenpalatset under en kväll för kvinnor samlar Actic in pengar för att bekämpa bröstcancer.
– Jag hoppas på minst 100 gäster, det tror jag är rimligt och biljetterna kostar 150 kronor som oavkortat går till bröstcancerfonden, säger platschefen Emma Thun.
Det är på söndag som arrangemanget sker och det är två personer från Actics egen personal som står för föreläsningarna. Den personliga tränaren Petra Segerfelt talar om kost och badchefen Viktoria Osvaldsson om hudvård, en bransch som hon jobbat i tidigare.
– Så det blir en mix mellan matnyttigt och lättsamt, säger Emma Thun.
Målet är alltså minst 100 besökare, vilket skulle betyda 15 000 kronor, men förhoppningen är att få in mer pengar än så. Det sker också en insamling via swish och med hjälp av lokala företagare anordnas lotteri och försäljning. En lokal sponsor bjuder på gratis fika och den som vill kan även delta i ett pass i vattengympa.
Arrangemanget är alltså enbart öppet för kvinnor och i november följer man upp med ett liknande arrangemang för män inriktat på prostatacancer.
– Men där har vi inte kommit lika långt i planeringen.
Polis har fått in flera rapporter om personer som knackar på hemma hos äldre personer och lämnar över blommor, som de sedan kräver betalt för.
Under oktober har det rapporterats om fem händelser där äldre personer har fått besök i sina bostäder av personer som vill lämna över rosor. När blomman är överlämnad har mottagaren krävts på pengar av den som knackat på. Vilka som ligger bakom händelserna är oklart.
– I något fall har de uppgett att de kommer från en organisation eller liknande eller att det är för att stödja välgörenhet, säger Lotta Jofjord vid Alingsåspolisen.
Under oktober har det i Alingsåspolisens område rapporterats om en händelse i Floda, tre stycken i Sollebrunn och i början av veckan fick polis in uppgifter om en liknande händelse som inträffade i Alingsås under fredagen.
Än så länge är uppgifterna om händelserna vaga. Men mottagarna ska ha uppmanats att betala någon hundralapp i ersättning, och för att sätta press på mottagaren ska det ha påståtts att andra personer i grannskapet har betalat för blommor.
Polis kan i nuläget inte svara på om det handlar om en avancerad form av bedrägeri, eller om det är personer som förbereder sig för stöld eller annan brottslighet.
– De riktar in sig på äldre personer, men vi vet inte vad syftet är. Det är oklart om de har fått med sig några pengar eller inte. Vi har ingen anmälan om brott utan det som har kommit in är skriftliga tips, säger Lotta Jofjord.
Polisens uppmaning är att inte ta emot blommor från okända personer som knackar på i bostäder. Än mindre ska man släppa in främmande personer i sitt hem. Blomsterbud från blomsteraffärer brukar vanligtvis höra av sig på telefon innan blommorna ska levereras.
Polisen uppmanar den som har varit utsatt för liknande händelser att hör av sig, allt för att de ska ha en möjlighet att kartlägga vad det handlar om för verksamhet.
– Det kan finnas ett stort mörkertal, säger Lotta Jofjord.
Vid åtta-tiden på torsdagsmorgonen blev en pojke på cykel påkörd av en personbil vid Berghemsvägen/Höjdenvägen. Pojken, som är född 2004, fördes till sjukhus med lindriga skador för kontroll. Det är i nuläget oklart vad som orsakade olyckan.
Vid 15.40 på onsdagseftermiddagen grips en man född 74 och en kvinna född 80 vid Nääs fabriker. Mannen har en preparerad väska och paret anhålls för försök till stöld. Kvinnan och mannen misstänks även för häleri efter att polisen funnit gods i den bil paret färdats i.
Strax efter klockan elva på fredagsförmiddagen voltade en bil in i mitträcket på E20 mellan Floda och Nääs, i riktning mot Alingsås.
Föraren, en man född 1989, har körts med ambulans till Alingsås lasarett. Det är oklart vilken omfattning det är på hans skador.
Polisen har skrivit en anmälan om misstänkt drograttfylleri.
Vägen var inledningsvis helt avstängd i båda riktningarna, 13.25 var ett körfält i vardera riktning öppen. Trafiken väntas kunna släppas på helt som vanligt igen vid 16-tiden.
När Equmeniakyrkan skulle lägga om taket i våras så föddes idén att installera solpaneler. Medlemmarna skrapade ihop pengarna och cellerna installerades i somras. Nu är de kyrkliga panelerna i bruk.
Equmeniakyrkan förvaltar sin egen kyrkobyggnad och det är församlingsmedlemmarna som betalar eventuella reparationer och ombyggnationer.
Staffan Svenstig är ordförande för kyrkans miljögrupp och menar att förslaget om solceller fick ett tydligt gehör, dock inte utan en viss skepsis från vissa håll.
– Jag var själv tveksam till en början, man har ju hört om att solceller kanske inte är så miljövänliga och ekonomiska när allt kommer omkring, säger han.
Efter ganska omfattande research om anläggningens ekonomiska och miljömässiga fördelar röstade församlingen igenom förslaget. Samtidigt gjordes en upphandling för att hitta en bra leverantör. Energipanelerna installerades sedan i samband med takomläggningen i juni men sedan dröjde det innan anläggningen kunde användas.
– Det tog tid att koppla in den, och att få den godkänd, säger Staffan Svenstig.
För att installera egna solceller måste man skriva ett avtal med kommunen, som innebär att den överflödiga elen kan komma det kommunala elnätet till gagn. Oskar Molneryd är pastor med barn- och ungdomsinriktning i församlingen och han tycker tilltaget med panelerna är ett exempel på kyrkans miljöambitioner.
– Det känns som en bra grej detta, kommunen har tydliga miljömål och vi vill gärna bidra med något, säger han.
Från kyrkans styrelse betraktar man anläggningen även som en investering. Enligt beräkningar kan panelerna betala sig själva inom en period på 12-15 år. Anläggningen på kyrkans tak är uppkopplad mot en så kallad omvandlare som i realtid rapporterar till en internetportal där församlingsmedlemmarna kan kolla hur mycket el den producerar.
– Solcellerna har en garantitid på 25 år och kan mycket väl hålla i 30, säger Staffan Svenstig.
Nu hoppas kyrkan kunna inspirera andra i kommunen, om det så är bolag, föreningar eller privatpersoner att också bidra till klimatmålen.
Ni har gått ut med att panelerna är de enskilt största i kommunen?
– Haha, det är en gissning från vår sida, jag vet faktiskt inte alls. Men det är ingen i församlingen som har sett någon större i alla fall, så långt kan jag sträcka mig, säger Staffan Svenstig på Equmeniakyrkan.
Pensionärernas bowlingsklubb, PBK, firar 25 år med stor baluns och officiell inbjudan av klubbens seniorer.
– Vi är närmare 80 medlemmar nu, säger ordförande Roland Gunnarsson.
Det är onsdag och bowlingklubben har träning i bowlinghallen på Vattenpalatset. Lokalen är fullsatt, ett femtiotal damer och herrar turas om att slå strikes och missar. De drar lott innan de börjar och slumpas ihop, på det sättet får de en bra spridning på lagen, som delas upp i fyra och fyra.
– Det är många par som kommer hit, nästan alla känner varandra numera, men det är ett ypperligt tillfälle att lära känna nya människor. Vi har ingen rekrytering utan det sprids muntligt.
Man måste inte vara pensionär för att gå med i klubben, men de har en tillämpad ålderspolicy på 55 plus. En som har varit med ett bra tag är Bo Olsen, 81, medlem sedan 20 år.
– Jag kommer hit för den sociala biten först och främst, bowlingen går ju som den går, säger han och skrattar.
PBK är en förening med sedvanlig verksamhet som årsmöten, styrelsträffar och en uttagningskommitté för lagen som deltar i tävlingar mot grannkommunernas systerklubbar. Roland Gunnarsson och styrelsen hade möte tidigare under förmiddagen och på dagordningen stod föreningens antågande 25-årsfest som hålls 26 oktober.
– Vi har bjudit in våra veteraner, de var föregångarna till PBK, de är våra hedersgäster. Det blir välkomstdrink och buffé nere på Torarica, berättar Roland.
Föreningens program är fullspäckat under hösten och nu trycker man upp programblad för samtliga aktiviteter. I november är det veteranmatch hemma, bortamatch mot Borås, Jul-Cup och styrelsemöten.
Föreningen är stolta över den höga jämvikten mellan män och kvinnor, det är nästan 50/50. Ingela Eriksson och hennes make är medlemmar sedan 17 år och besöker regelbundet träningarna. Ingela var även ordförande i föreningen i flera år.
– Det är perfekt som social aktivitet, dessutom får man tillfälle att röra på sig, jag rekommenderar verkligen de som är nyfikna att komma hit, berättar hon.
Ska ni gå på 25-årsjubileumet?
– Ja, visst ska vi det.
På lördagskvällen tar polisen emot en anmälan om ett villainbrott på Skedet i norra Lerum. Någon har brutit sig in i bostaden. Det är i nuläget oklart vad som stulits.
Vid 17-tiden på söndagen upptäcker boende på Almekärrsvägen i Lerum att de har haft påhälsning under helgen. Inbrottstjuvarna har sökt igenom villan och skapat stor oreda. Kontanter tillgripna.
Göteborgs Esperantoförening har startat ett bibliotek – i Stannum.
– Det känns oerhört roligt, säger Siv Burell, ordförande i Göteborgs Esperantoförening.
Esperanto är ett internationellt språk som uppkom för att underlätta kontakter över språkgränser. Nu har alltså ett bibliotek med böcker på språket öppnat i kommunen. Det är i källaren i den gamla livsmedelsaffären i Stannum som Göteborgs Esperantoförening har startat bibliotek och boklager med cirka 2000 böcker.
– Förutom biblioteksverksamheten har vi även en viss försäljning av böcker från ett lager som vi har övertagit. Dessutom har vi skickat läroböcker till en esperantolärare i republiken Kongo, säger Siv Burell, som bor i Gråbo.
I biblioteket finns både nyare och äldre böcker. Även om esperanto är huvudspråket finns det också böcker på andra konstruerade språk, som Ido.
– Det finns till och med 1800-talsböcker på språk som Volapük och andra planerade språk som fanns före esperanto, men som konkurrerades ut av esperantos regelbundenhet och smarta uppbyggnad, berättar Siv Burell.
Sverige tillhör inte de större esperantoländerna.
– Men svenska författare har gjort stora insatser för esperanto och översatt böcker av bland andra Selma Lagerlöf, August Strindberg, Harry Martinsson, Inga Borg och Astrid Lindgren, och också skrivit direkt på esperanto, förklarar Siv Burell.
Föreningen har tidigare haft bibliotek och möteslokal på olika platser i Göteborg.
Att Siv Burell har engagerat sig i språket beror bland annat på att hennes pappa lärde sig det på 30-talet. Men det var inte han som lärde henne Esperanto, hon gick en utbildning på Karlskoga folkhögskola.
– Det är ett fredsspråk, ett brospråk mellan olika språk. Tänk dig själv om alla kunde tala ett gemensamt språk, som inte var någon nations, så mycket lättare det hade blivit, slår Siv Burell fast med ett leende.
