Timma efter timma lämnades 81-åriga Elisabet ensam i sitt rum på äldreboendet genomvåt av kiss. Några månader senare glömde personalen henne hängande i en lift.
– Det gör ont i mig när jag tänker på vad som har hänt, säger dottern Lina, som väljer att berätta i förhoppning att ingen, vare sig hennes mamma eller någon annan, ska drabbas på liknande sätt.
– Jag väljer att berätta för att jag vet att mamma hade slagits för sin sak om hon hade klarat det, säger Lina.
Hennes mamma, Elisabet, bor på Nya Sävegården i Floda. Hon har en allvarlig form av Parkinsons sjukdom men har oftast inte de typiska skakningarna, istället låser sig kroppen helt vilket innebär att hon inte kan röra sina muskler och därmed inte trycka på larmknappen.
Flera allvarliga och mindre allvarliga incidenter har inträffat.
– Mamma har ett stort vårdbehov och jag förstår att det är tungt. Men hon betalar för boende och vård, och sådant här ska inte hända, säger Lina.
Genomblöt av urin
Två av händelserna har resulterat i avvikelserapporter skrivna av personal på boendet. Den första skrevs i november 2016 då Elisabet blev liggande alldeles för länge utan tillsyn.
– När personalen kom in låg mamma och grät, sängen var helt genomblöt av kiss. Hon hade legat utan tillsyn under flera timmar, säger Lina.
I avvikelserapporten står det att Elisabet var blöt från nacken ner till knäna av urin när personalen kom in. Och att de när de skulle göra i ordning henne såg att hon fortfarande hade dagblöja på sig, och att det droppade från den. En oanvänd nattblöja låg vid hennes fötter. Personal skriver: ”Det kan omöjligt ha bytts på henne på flertalet timmar.”
I februari i år inträffade nästa händelse.
– Den känns ännu värre. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur mamma måste ha känt det, säger Lina och fortsätter med tårar i ögonen:
– Jag känner mig så otillräcklig. Även om jag är där så ofta jag kan och orkar kan jag inte vara hos henne hela tiden, och det får jag dåligt samvete för.
Ilska och förtvivlan
Det var Elisabet som berättade för Lina om båda händelserna. Hon har vissa vanföreställningar, och först undrade Lina om det hon berättade verkligen stämde. Det var då Lina begärde att få se avvikelserapporterna. I den senaste står det ”När jag gick in för att titta till Elisabet (fingerat namn) satt hon hängd i liften på en toalettstol i sitt sovrum. Hon skakade och var upprörd/ledsen. Förstod att hon suttit där länge, hon hade ont i kroppen/musklerna sa hon.” Elisabet kunde inte larma på grund av skakningar.
– När jag läste kände jag stor ilska, sorg, förtvivlan, frustration och en enorm otrygghet. Att sådant här händer är inte okej, inte okej mot personalen och inte okej mot de äldre, säger Lina och fortsätter:
– Alla kan göra fel, men det som hände mamma var inte bra. Det får inte hända igen.
Hittade lösningar
Chefen på boendet frågade Lina och hennes bror om det fanns något som boendet kunde göra för att de skulle känna sig tryggare. Syskonen föreslog att personal ska titta till deras mamma en gång i timman, och blev lovade detta. För att säkerställa att detta sker finns det en lista där personalen sätter en signatur varje gång de gör tillsyn. Det har dock vid flertalet tillfällen gått många timmar utan att någon har satt dit sin signatur.
– Det innebär en stor osäkerhet för oss eftersom vi inte vet att någon tittar till mamma, säger Lina.
Ingen återkoppling
Boendet ordnade också ett larm som Elisabet kan använda, där hon inte behöver trycka på någon knapp utan det räcker att hon bara nuddar en skärm.
– Hon har fått ett sådant larm vid sängen, men inte ett hon kan ta med sig. Jag förstår inte varför hon inte får ett som hon kan ha med sig, säger Lina och fortsätter:
– Det är dessutom så att vi fortfarande inte har fått någon återkoppling. Jag är säkert en jobbig anhörig men jag tycker inte att det känns okej. Jag hoppas att politikerna får upp ögonen när de hör om det som har hänt.
Hon understryker att hon inte vill skuldbelägga personalen.
– För jag ser att det finns eldsjälar som verkligen vill göra rätt. Min upplevelse är att det handlar om för lite resurser.
Fotnot: Lina och Elisabet heter egentligen något annat.