I tre års tid har makarna Erdogan kämpat för att slippa bullret i sin lägenhet.
– Om jag som är frisk inte klarar oljudet, hur ska då min man som lider av en nervskada kunna bo i vårt hem, säger Veronica Erdogan.
Den tjocka pärmen har märkts upp med ordet ”dörrjäveln”. Där har Veronica och Koimil Erdogan samlat alla papper i det långdragna och invecklade ärendet som har pågått i över tre års tid.
Makarna Erdogan flyttade in i bostadsrätten på Bagges torg i augusti 2013. Några månader därefter öppnade Team Sportia sin butik i samma hus, alldeles under parets lägenhet. Kort därpå installerade butiken automatiska skjutdörrar, som sedan dess har orsakat oljud i deras lägenhet.
– Vi märkte det omgående och tänkte ”vad sjutton är det som låter?”, säger Veronica.
Varje gång dörrarna öppnas eller stängs, vilket kan vara hundratals gånger per dag, fortplantar sig vibrationer i väggen och skapar ett bullrande ljud i lägenheten.
Koimil har en arbetsskada som gör att han är hemma mycket. Hans hälsotillstånd gör även att han störs mer än andra av buller och oljud.
– Det är omöjligt att läsa dagtid, säger han.
Dörrarna smordes
Veronica och Koimil tog upp störningen med butiksägaren som i sin tur tog kontakt med dörrinstallatören. Installatörens tekniker bedömde att dörren inte lät mer än andra skjutdörrar, men smorde de rörliga delarna och minskade öppningens storlek för att få ned ljudnivån. Men trots det fortsatte oljudet i makarna Erdogans bostad.
Ett år gick utan att problemet med oljudet var löst, och till slut tröttnade makarna Erdogan och vände sig till kommunens miljöenhet där de gjorde en anmälan om olägenhet.
I januari 2015 kom tjänstemän från kommunen och mätte bullret i lägenheten, och kunde konstatera att riktvärdet för lågfrekvent ljud överskreds, om än knappt.
I maj samma år hörde kommunens tjänstemän av sig till makarna Erdogan. Kommunen hade då konstaterat att paret har en olägenhet i sin bostad och bad Team Sportia att komma med förslag på åtgärder.
Avslutade ärendet
Trots det avslutade miljö- och byggnadsnämnden ärendet i slutet av december samma år, utan att ställa krav på några åtgärder. I sin motivering till beslutet skrev kommunen bland annat ”ingen av de föreslagna åtgärderna är av sådant slag och sådan omfattning att det med hänsyn till olägenhetens art och omfattning skulle vara proportionerligt att förelägga om vidtagande av den.”
Veronica och Koimil överklagade beslutet till länsstyrelsen, som i juni förra året gav kommunen bakläxa.
I sitt beslut konstaterade länsstyrelsen att det finns flera möjliga åtgärder som kan motverka olägenheten, men att miljö- och byggnadsnämnden inte har fastställt vem som kan anses vara verksamhetsutövare och därigenom är ansvarig att utföra åtgärderna.
Inte tillräckligt underlag
Länsstyrelsen menade också att kommunen inte hade tagit ställning till alla de möjliga åtgärder som förekommit i ärendet för att minska oljudet. Mot bakgrund av det ansåg länsstyrelsen inte att kommunen haft ett tillräckligt underlag för att avsluta ärendet utan att ställa krav på åtgärder, och lämnade tillbaka ärendet till kommunen för fortsatt handläggning.
I september hörde kommunen av sig till bostadsrättsföreningen i ett brev och lät meddela att man gjorde den preliminära bedömningen att det var föreningen som hade ”faktisk och rättslig rådighet” att vidta åtgärder för att komma till rätta med oljudet, och att det därmed var föreningen som var verksamhetsutövare.
Bostadsrättsföreningen å sin sida anser inte att den har något ansvar för att lösa problemet. Föreningen hyr nämligen ut lokalen till Kommunens verksamhetslokaler, KVL, som i sin tur hyr ut lokalen till butiken.
– I avtalet mellan oss och kommunen står det klart och tydligt att det är hyresgästen som ansvarar från förelägganden från myndigheter, säger föreningens ordförande Kay Dahlstrand.
Det råder alltså oenighet om vem som är ansvarig. Men för makarna Erdogan kvittar det egentligen. De vill bara slippa oljudet i sin lägenhet.
JO-anmälan
I november JO-anmälde de kommunen för den långdragna handläggningen.
– Vi tycker att skälig tid för att komma fram till en lösning har passerat för länge sedan, säger Veronica.
JO tog inte upp deras ärende till prövning, men skriver dock i sitt beslut ”att en anmälan inte tas upp till mer ingående utredning är inte detsamma som att JO har ansett att allt gått rätt till”.
Nu har det gått tre och ett halvt år sedan makarna Erdogan flyttade in i lägenheten, och de får fortfarande stå ut med oljudet från skjutdörrarna. Trots det har de inte gett upp hoppet om att det hela ska få en lösning.
– Det här är vår pensionsinvestering och vi vill bo här. Det är därför vi kämpar så hårt, säger Veronica.
Oljudet är inget de kan vänja sig vid.
– Om jag som är frisk inte klarar oljudet, hur ska då min man som lider av en nervskada kunna bo i vårt hem, säger Veronica.
Kommunen anser att det formellt är bostadsrättsföreningen som är ansvarig att rätta till felet. Trots det har KVL, kommunens verksamhetslokaler, nu vidtagit vissa åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Det handlar bland annat om att hastigheten på dörrarna har sänkts.
Men Veronica Erdogan anser inte att det är en bra lösning.
– Det är bara en provisorisk lösning. Det är ingen hållbar lösning, varken för oss eller för sportaffären med dörrar som knappt går att få upp. Det har heller inte gett någon effekt upp till oss.