Lerums kommun och familjen Engstrand har olika uppfattningar om vad familjen Engstrand behöver för att klara vardagen för dottern AnnaLovisa. Det har bland annat inneburit att AnnaLovisa inte kan vara i sitt eget rum dagtid.
Nu ska ärendet upp i kammarrätten.
Lotta Engstrand är både mamma och assistent till AnnaLovisa, som är 17 år. AnnaLovisa har en ovanlig muskelsjukdom, och kommer inte att bli bättre. Hon har bland annat svårt med balans och gång och behöver stöd och hjälp av rullstol eller gåbord.
Familjen bor i en villa, som till viss del men inte helt är anpassad efter dotterns behov. Eftersom hon fick sjukdomen när de bodde i huset är kommunen skyldig att bekosta handikappanpassningen. Detta fungerar dock inte särskilt väl. Under två och ett halvt års tid har familjen försökt få Lerums kommun att stå för kostnaden för att göra förändringar som de tycker skulle fungera. Kommunen har sagt ja till att anpassa bostaden, men har egna förslag på hur detta ska ske. Det är förändringar som familjen både tycker är dåliga och kortsiktiga.
Nu är Lotta förtvivlad, hon drar i alla halmstrån hon kan för att dottern ska få den hjälp hon har rätt till. Ett exempel är att hon nu går ut och berättar om familjens situation i den här artikeln.
Lotta och AnnaLovisa bor tillsammans med Håkan, Lottas sambo, i Björboholm. Huset har två våningar. På nedre plan finns kök, vardagsrum och ett mindre sovrum, här finns också en liten toalett. På övre plan finns sovrum och ett mindre badrum. AnnaLovisa behöver ha med sig assistent när hon ska gå till toaletten, och två personer får inte plats i den lilla toaletten på nedre våning, det är knappt att man får plats i badrummet på övre våningen.
Det finns ingen hiss, vilket innebär att två personer bär eller stödjer AnnaLovisa när hon ska upp och ner för trappan.
– Det är oftast jag och min sambo, för det känns inte rätt att lägga för mycket tungt arbetet på assistenterna. Det är dessutom väldigt jobbigt för AnnaLovisa. Hennes fötter hamnar ibland snett och då kan hon riskera att stuka foten. Hon tycker inte om att gå i trappan. Och det känns verkligen inte bra att behöva utsätta henne för det, säger Lotta.
Detta har inneburit att de inte går i trappan mer än på morgon och kväll.
– Det betyder att AnnaLovisa aldrig kan vara på sitt eget rum dagtid, hur kul är det för en 17-åring? undrar Lotta retoriskt.
Hon berättar om en dag i somras då dottern och en av assistenterna hade en mysdag uppe på rummet.
– De målade naglar, kollade film och åt godis. AnnaLovisa sken som en sol, det var underbart att se.
På övervåningen är det snedtak, och på en stor del av ytan går det inte att gå rakt. Det är svårt för AnnaLovisa, och för assistenten som går med henne. För två och ett halvt år sedan ansökte familjen om att få höja taket. Kommunen har dock sagt nej till detta. Familjen har också föreslagit att man ska bygga ett större badrum i anslutning till AnnaLovisas rum, där det idag är balkong, och vill också bygga en hiss utvändigt så att den kommer upp i det nya badrummet.
– Det är inte optimalt men det bästa vi kan komma på under omständigheterna. Men kommunen har sagt nej till det också, säger Lotta.
Kommunen har haft en hel del olika förslag. Det som är akutellt nu är att hissen ska komma upp i AnnaLovisas rum. Man vill också behålla badrummet som det är.
– Men vi ser inte hur det skulle fungera. Om hissen ska komma upp i AnnaLovisas rum blir det bara plats för en säng där. Dessutom är badrummet för litet. Vi kommer att behöva en duschvagn och en annan toalettstol, och det får vi inte plats med. AnnaLovisa har epilepsi också och tänk om hon skulle få ett anfall där inne, säger Lotta och fortsätter:
– Det känns väldigt onödigt att bygga något som inte hjälper oss nämnvärt.
Kommunens alternativ kostar cirka 800 000 kronor medan familjens förslag kostar drygt en miljon kronor.
Allra helst skulle familjen vilja bygga ut huset på entréplan, men det går inte. Enligt gällande detaljplan får man bygga bostadshusen i maximalt 150 kvadratmeter, och huset är redan 137 kvadratmeter. Den närmaste tiden kommer det inte att bli någon ny detaljplan. Det finns möjlighet att bygga större med ett tillfälligt bygglov, men det går inte att få ett sådant för att anpassa bostaden.
Att köpa ett nytt hus är inget alternativ. Dels vill familjen bo kvar och dels får man inte ekonomisk hjälp med att handikappanpassa ett hus som man köper när man vet om behoven.
– Vi har tyvärr inte pengar att lägga på att bygga om själva, och vi har faktiskt rätt till att få huset anpassat, konstaterar Lotta.
Ärendet har varit uppe förvaltningsrätten, som gav kommunen rätt. Nu har de fått prövningstillstånd i kammarrätten.