De äldre på Nya Lundbygården i Gråbo är uppfyllda av glädje efter en hel vecka med utflykter varje dag.
– Det var helt fantastisk vecka, en sådan borde alla boenden ha, säger en lycklig Sven Karlsson och får medhåll av vännen Kristin Thodal Ness.
Nu har alla kommunens äldreboenden aktivitetssamordnare. Och det innebär att det händer lite mer för de boende, som bowling, curling, bingo, boule och frågesporter.
På nya Lundbygården är det Lena Malmsten Johansson som håller i aktiviteterna. Under veckorna hittar hon på diverse olika saker. Men så kände hon att det var dags att göra något större. Hon frågade de boende vad de ville göra och hyrde sedan en buss under en hel vecka för att uppfylla så många önskningar det gick. Turerna gick bland annat till Havets hus, Botaniska trädgården och Nolhaga.
Två av dem som var med på några turer var är Sven Karlsson och Kristin Thodal Ness. Båda kommer från andra orter men flyttade till äldreboendet i Gråbo på gamla dar.
– Jag bodde Åmål men flyttade hit efter att min hustru hade avlidit eftersom jag har mina döttrar i Floda och Lerum. Det har jag inte ångrat en dag, säger Sven med ett leende.
Kristin trivs också väldigt väl, hon föddes i Oslo och har bott i Stockholm i 60 år. Även hon har en en dotter i kommunen.
Nya Lundbygården hyrde en mindre buss, för åtta personer och som även kan ta rullstolar, under en hel vecka.
– Det blir mycket enklare när man har en egen buss, då kan man bestämma när man vill åka hem. När vi var i Lysekil kom vi inte hem förrän åtta på kvällen, säger aktivitetssamordnaren Lena.
Vad var bäst den här veckan?
– För min del var det att få komma till Lysekil, vi har haft ett sommarställe i närheten och jag tänkte på min make som inte finns längre och hur det var när vi var där tillsammans, säger Kristin.
– Jag tycker också att det var Lysekil och resan till Havets hus. Det var fantastiskt fint när vi satt på uteplatsen och blickade ut över havet. Sedan var det också fascinerande att se livet på havsbotten och alla fiskar, det var väldigt lärorikt, tillägger Sven.
– Ja, inflikar Kristin med ett skratt, det fanns en hummer som var alldeles blå. Den hade sådana plirande ögon och kroppen var inne i en håla, det var nästan skrämmande.
Lena konstaterar att allt flöt på oerhört bra:
– Jag tror att det beror på att vi i personalen har ett väldigt fint samarbete, det var ett gemensamt arbete som gjorde att det blev så bra. Det här lever vi länge på, dels var det roligt när vi var ute och dels blir det något roligt att prata om nu efteråt.
De äldre vill lyfta fram Lena, som började som aktivitetssamordnare i våras.
– Det är väldigt betydelsefullt att vi har fått hit Lena, och vi hoppas verkligen att vi får ha kvar henne, säger Sven.
– Hon bringar solsken och glädje. Och vi behöver skratta, tillägger Kristin.
Gör ni om samma sak nästa år?
– Det är inte helt säkert, men vi hoppas, säger Lena.
– Det vore roligt, vi behöver något att se fram emot, svarar Kristin.
– Särskilt nu när det blir mörkare tiden, tillägger Sven.
Både Sven och Kristin är födda 1923.
– Vilken månad, frågar Sven.
– Februari, och du? replikerar Kristin.
– September.
– Ahhh, då är ju du rena lillpojken, säger hon med ett stort skratt och han faller in i skrattet.