Under två år sökte Birgitta Lundin hjälp för sin svåra klåda. Läkare ordinerade allt från husmorskurer till psykofarmaka.
När hon slutligen fick nog och vände sig till en privatläkare blev hon tagen på allvar och fick hjälp.
Birgitta Lundin, 76 år, bor på Höjdenhemmet. Det kommer en läkare från Lerums vårdcentral till boendet ungefär en gång i veckan.
2014 fick Birgitta hemska blåsor.
– De var vätskefyllda och kliade oerhört, antingen sprack de själva eller så kliade jag hål på dem.
När läkaren kom till boendet sökte hon vård.
– Jag fick rekommendationen att ha en kopp med matolja och en med potatismjöl, jag skulle smörja och behandla mig själv bäst jag kunde.
Det hjälpte inte.
Vad tänkte du när du fick den ordinationen?
– Jag var mest förtvivlad, det kliade något så oerhört, svarar Birgitta.
Om igen
Och blåsorna kom tillbaka.
– Andra skovet kom våren 2015, då sades det att jag hade nässelutslag. Jag kliade sönder blåsorna, fick infektion i såren och behandlades med antibiotika.
Ett halvår senare kom nästa skov. Även denna gång sökte Birgitta läkarvård.
– Då fick jag ångestdämpande medicin.
Det dröjde ytterligare ett halvår och sedan kom nästa skov. Den här gången ordinerade läkaren Birgitta att smörja sig med en vanlig mjukgörande kräm.
– Och så skulle jag klippa naglarna.
Fick nog
Nu fick Birgitta nog.
– Jag tröttnade på vårdcentralen och sökte en privatläkare i Göteborg på eget initiativ. Jag blev genast tagen på allvar – för första gången.
Fler läkare undersökte henne och tog prover. Efter en akutremiss till Sahlgrenska fick hon besked:
– Det visade sig att jag har en svår autoimmun hudsjukdom.
Hur tycker du att läkarna från Lerums vårdcentral behandlade dig?
– De har gjort lite åt symptomen men har inte tagit reda på varför jag hade dem, svarar hon och fortsätter:
– Jag begriper att de inte kan allt, men då ska de delegera. De borde ha skickat mig vidare till någon läkare som kan hudsjukdomar.
Led mycket
Hon har fortfarande besvär, men nu har hon fått hjälp och rätt mediciner.
– Det är inte bra, men jag mår mycket bättre. Det hade besparat mig mycket lidande om vårdcentralen hade hjälpt mig med en gång. Då hade jag också sluppit många onödiga utgifter och resor.
Hon är noga med att poängtera att hon tycker att det är bra på Höjdenhemmet.
– Jag trivs väldigt bra, både med de andra som bor här och med personalen. Jag kan inte ha det bättre på gamla dar.