17-åriga Christina Pellou försökte få en läkartid på Lerums vårdcentral. Men det gick inte. Efter ett halvår med flera lönlösa besök och otaliga försök att komma fram på telefon vände hon sig till Sävedalens vårdcentral. Och fick komma till läkare dagen efter.
Det visade sig att hon har Hodgkins Lymfom, som är en cancerform.
Christina kände sig sjuk hela våren.
– Jag var väldigt trött och har frusit onormalt mycket, jag har också ofta känt ett tryck över bröstet.
Från januari till juni ringde hon till vårdcentralen upprepade gånger i hopp om att få en läkartid:
– Det var väldigt svårt att komma fram över huvud taget, och när jag väl kom fram fanns det inga lediga tider, säger hon uppgivet.
Mamma Stamatia tillägger:
– Jag försökte också ringa, men kom inte heller fram. Vare sig jag ringde klockan 8.00, 8.10 eller 10.00 fick jag samma svar från telefonsvararen, att tiderna tyvärr var slut och att jag skulle vara god och återkomma en annan dag.
– Det var bättre förr, då ringde de upp om man lämnade sitt telefonnummer men det gör de inte längre, och jag hittade inga jourtider heller.
Christina besökte vårdcentralen fem eller sex gånger men fick inte komma till läkare någon gång.
– Jag ville att de skulle ta ett blodprov men det gick inte utan läkarens ordination och jag fick ju ingen läkartid, de sa bara att jag skulle ringa men det gick inte att komma fram.
Hon gick även till skolsköterskan och berättade att hon emellanåt fick vita eller blånade händer, fötter och läppar men fick ingen hjälp där heller.
Hon hade även näsblod från och till i en hel vecka i våras.
– Då gick jag också till vårdcentralen, men de skickade hem mig och sa att jag skulle återkomma om jag började blöda igen.
– Jag gick till hälsobutiken och köpte järntabletter eftersom jag trodde att jag hade dåligt järnvärde.
Senaste tillfället Christina försökte komma till läkare på Lerums vårdcentral var 14 juni.
– Personalen i receptionen sa att det var så mycket folk i väntrummet att jag lika gärna kunde gå hem. De tyckte inte att det var någon idé att jag satt där och väntade.
Stamatia trodde på sin dotter men tänkte att det kunde vara stressrelaterat.
– När de inte tog henne på allvar på vårdcentralen tänkte jag att det nog inte var något värre än stress. Om jag ska ge något råd till andra föräldrar i samma situation så är det att stå på sig. Att inte ge upp förrän man har fått hjälp.
Efter det besöket hade dock mor och dotter fått nog.
– Jag tror inte att en 17-åring går till vårdcetralen för skojs skull. När en 17-åring söker vård är det något, vare sig det är fysiskt eller psykiskt, säger Stamatia
Nästa dag vände de sig till Sävedalens vårdcentral istället.
– Där tog de oss på allvar, vi fick en läkartid dagen efter, säger Stamatia.
Christina tillägger:
– Läkaren ville veta vilka symptom jag hade och tittade under de undre ögonlocken, redan då kunde han se att jag hade blodbrist. Sedan tog han blodprov på mig.
Några dagar senare fick hon veta att blodprovet inte var bra. Därefter drog en rejäl utredning igång på Sahlgrenska sjukhuset.
– De tog mängder av blodprover och jag fick genomgå alla möjliga olika slags röntgen.
Nu har Christina fått diagnosen Hodgkins Lymfom, som är en cancerform.
– Världen gick under för oss, det var en stor chock, säger Stamatia.
– Det kändes hemskt att få veta att det var cancer. Mentalt hade jag insett det, men det var ändå hemskt när jag fick beskedet. Även om det inte finns någon sorts cancer som är bra så är det här en av de bättre sorterna, de flesta blir helt friska. Den finns i fyra grader, där ett är den lindrigaste och fyra den svåraste och jag har den svåraste graden, säger Christina.
Cancern har spridit sig till flera ställen i kroppen. Hon kommer att åka till sjukhuset för att få cytostatika (cellgift) varannan vecka. Det ska hon göra under de närmaste sex till nio månaderna. Vad som händer sedan beror på hur hon svarar på behandlingen.
– Mitt liv kommer inte att vara som en vanlig 17-årings liv längre, konstaterar hon.
På både vårdcentralen i Sävedalen och på sjukhuset har de frågat Christina varför hon inte sökte vård förrän nu.
– När jag berättar att jag gång på gång försökte komma till läkare på Lerums vårdcentral tycker de att det är dåligt.
Stamatia och Christina har anmält händelsen till patientnämnden.
– Om jag kunde vrida tillbaka klockan skulle jag be personalen på vårdcentralen att visa dem som söker hjälp respekt, säger Christina och fortsätter:
– Jag är ledsen att det här har drabbat mig, och tycker inte att man ska behandla folk på det sättet som jag blev behandlad. Jag vill berätta om det som har hänt mig i förhoppning om att det ska leda till någon förändring, så att ingen annan ska behöva vara med om samma sak.