Samtidigt som OS i Rio började gå mot sitt slut sattes Rydsbergsskolans elever på prov i en av spelens mest krävande idrotter – triathlon. Trots att lärarna tonade ner tävlingsmomentet var det full satsning när de satte av längs banan i och kring Stamsjön.
Det är cirka 90 elever på Rydsbergsskolan som gör en djupdykning i temat OS. I diverse ämnen sysslar de med allt ifrån att prata om dopning, om hur man skriver tidningsartiklar om sport, tar reda på fakta om länderna och tillverkar flaggor och vimplar.
Men teori i all ära, i fredags var det dags för eleverna att själva idrotta. Detta i form av ett minitriathlon vid Stamsjön.
– Triathlon är bra för det handlar inte bara om cykling, eller löpning, eller simning. Det är grenar som de flesta klarar av och där olika personer har styrkor på olika områden, säger idrottsläraren David Jenkins.
Distanserna 100 meter simning, 3 kilometer cykling och 1,5 kilometer löpning bedömdes vara en lagom utmaning, ganska långt från de verkliga OS-distanserna (1,5 kilometer simning, 40 kilometer cykling och 10 kilometer löpning).
– Det känns lite väl tufft, jag har sagt till eleverna att vi kör det om några veckor, säger David och skrattar.
Fullt ös
Trots ett och annat korthugget skrik fanns ingen tvekan när eleverna kastade sig i Stamsjöns kalla vatten. Därefter genomfördes både löpningen och cyklingen på grusvägen längs med sjön.
– Jag simmade med tröja på men det ångrar jag lite för det blev nästan ännu kallare, säger Nico Nagi, i klass 8C, som slopade cyklingen.
– Alla cyklar hemma har punka så jag simmade och sprang, säger han.
Förutom att ha kastat ett öga på gymnastiken har han inte tittat på det riktiga OS, till skillnad mot klasskompisen Ebba Danielsson Eineskog som följt tävlingarna med stort intresse.
– Framför allt fotbollen, säger hon.
Trots att fredagens minitriathlon på pappret var en aktivitet utan resultatlistor var hon en av många som jagade en god placering.
– Jag ville tävla och komma först. Det var geggigt och fullt med stenar när vi skulle springa ut och simma, men det var bara att strunta i. Sen hade jag mycket mjölksyra på löpningen och jag tänkte bara att jag får inte stanna, säger Ebba.
Kampviljan lönade sig och hon sprang in på en fin tredjeplats, ett inofficiellt brons, alltså.