En man i 50-årsåldern från Lerums kommun döms till en månads fängelse för grovt rattfylleri. Tingsrätten köper inte hans förklaring till vad som har skett utan anser att den en efterhandskonstruktion.
Det var en sen kväll i somras som polisen stannade mannen när han körde bil i Göteborg. Mannen fick göra ett utandningsprov, som gav utslag, och togs därefter med till sjukhuset för blodprov. Blodprovet visade att han hade druckit så mycket att alkoholkoncentrationen i blodet uppgick till 1,73 promille efter säkerhetsavdrag.
Drack inget
50-åringen har gjort gällande att han inte drack något över huvud taget innan han körde, utan att det var först när han placerades i polisbussen som han snabbt och utan att polisen märkte något drack två påsar, 100 ml styck, med 40 procentig alkohol. Han säger att anledning till att han drack i bussen var att han fick sitta i en cell i bussen i en halvtimme och att han då fick panik och behövde lugna ner sig. Polisen ska ha lämnat honom ensam i bussen på grund av en spårvagnsolycka.
En av poliserna, som dock inte ingick i patrullen som grep mannen utan i patrullen som tog över ärendet, hade en annan syn på vad som hade hänt. Han vittnade om att poliserna hade stått runt polisbussen och tittat på Lerumsbon, som inte drack någonting. Polismannen har heller inte noterat någon spårvagnsolycka.
Ingen betydelse
Göteborgs tingsrätt konstaterar att det finns en lucka i åklagarens bevisning eftersom den hörda polismannen inte var med när mannen greps, och det är inte någon av poliserna som grep mannen som har hörts i rätten. Tingsrätten skriver dock i sin dom att i detta fall saknar det emellertid betydelse då Lerumsbons invändning är så orimlig att den ändå kan lämnas utan avseende.
Enligt rätten framstår det som minst sagt osannolikt att utandningsprovet gav utslag om det är, som mannen säger, att han inte hade druckit någonting vid det tillfället. Rätten finner det också osannolikt att han hade stoppat på sig påsar med alkohol och tagit med dessa i polisbussen efter att han redan var misstänkt för rattfylleri.
Rätten skriver att märkliga sammanträffanden kan inträffa och att människor ofta agerar irrationellt, men att det som får rätten att anse att Lerumsbons förklaring passerar det orimliga är det avslutande förloppet.
Av både mannens och polisens uppgifter framgår att han vägrade blåsa en tredje gång på polisstationen, detta efter att andra blåsningen var otillräcklig. Det var med anledning av detta som polisen fattade beslut om blodprov. Det var också så att Lerumsbon inte lämnade kvar de, som han hävdar, i bussen urdruckna påsarna i fordonet. Han har heller inte visat upp de tomma påsarna för poliserna för att stödja att han hade efterdruckit. Åklagaren har också frågat mannen varför han inte redan på sjukhuset berättade för poliserna att han hade druckit alkohol efter att han greps, men Lerumsbon har sagt att han inte vet varför han inte gjorde det.
Sammanlagt anser tingsrätten att eftersupningsinvändningen kan lämnas utan avseende som en uppenbar efterhandskonstruktion.