När familjer flyger söderut är det ofta charter som gäller. Men familjen Jenkins/Sundells resa sker långt ifrån glittriga pooler och välfyllda all inclusive-bufféer. I en liten by på landsbygden ska föräldrarna arbeta som lärare och barnen få gå i skolan.
Fattigt, farligt och fullt av sjukdomar. Det är så många uppfattar Afrika. Bilden är inte falsk, men problemet är att det nästan är den enda bilden som matas ut från den stora kontinenten. Det anser Anna Sundell och hennes man David Jenkins.
– Vi vill försöka visa en annan del av verkligheten, att det också finns mycket glädje och framgång, säger David.
– Bilden att allt är eländigt är djupt rotad och jag tänker att man måste börja bygga bort den. Visst finns det fattigdom, det finns extrem fattigdom, men det finns så mycket mer, säger Anna.
Så var börjar bygget? Anna och David startar hemma hos sig själva. Detta genom att ta med sig Noah, 10 år, Ellen, 7 år, och Sophie, 3 år, på en annorlunda form av familjeresa med destination Uganda.
– Vi ska bo i en liten by som heter Kateera, jag tror inte ens den finns på kartan, säger Anna.
Många reaktioner
Att resan går till just Uganda beror på att hon varit där tillsammans med sina elever. De är båda lärare, Anna på en internationell skola i Göteborg och David på Rydsbergsskolan. I Kateera ska de hoppa in som lärare på en skola för föräldralösa barn och barn som är separerade från sina föräldrar på grund av aids och hiv. Annas kontaktperson i landet ska fixa ett litet hus som de kan bo i. Exakt hur det kommer att se ut vet de inte, men det blir enkla förhållanden utan rinnande vatten.
LT träffar familjen hemma i deras hus i Almekärr dagen innan den två veckor långa resan.
– Jag har fått många reaktioner. ”Ska ni ta med barnen dit ner? Är inte det lite oansvarig? Tänk om de blir sjuka, tänk om det händer något.” Och visst kan de bli sjuka, men det kan de bli här också, säger Anna.
Tvärtom tror hon på en upplevelse som berikar hela familjen. Elever på Rydsbergsskolan och barnens skola i Almekärr är engagerade via olika projekt. Bland annat har de bidragit till en insamling och i ett välfyllt bagage finns en stor mängd skolmaterial och kläder, men de klargör att syftet med resan inte handlar om välgörenhet.
– Vi åker inte ner för att hjälpa, de är fullt kapabla att sköta sitt på ett briljant sätt. Vi åker ner för att väcka en nyfikenhet hos våra barn och visa dem hur det är att gå i en lokal skola, i skoluniform, där man inte har el eller en massa leksaker eller Ipads, förklarar Anna.
Skolprojekt
Noah och Ellen ska få delta i undervisningen och tanken är även att skapa en relation mellan eleverna i byn och eleverna i Ellens klass i Almekärrsskolan. Som ett första steg ska de utbyta teckningar. Inför resan besökte Anna Ellens klass och pratade med dem om begreppet lycka. Hon tar upp mobilen och visar samma foton som hon visade för eleverna, foton på fullständigt överlyckliga barn som precis fått nya pennor.
– Jag frågade vad som skulle få dem att känna sig så glada. En tjej räckte upp handen och sa att: ”kanske om jag fått en Iphone 7, men jag skulle nog inte bli så glad”.
Glädjen i enkelheten och värmen hos befolkningen är två sidor som David och Anna vill förmedla. David berättar om en nyhet han snubblade över nyligen, om en undersökning som visade att Uganda har världens vänligaste folk.
– Hur många vet det? frågar han retoriskt.
– Jag såg nyheten på BBC men har inte sett den någon annanstans. Det är så klart en väldigt bra sak, men den sprids inte.